Du är här

2018-01-24

I would be good, del 5

"Ojojoj, vad spännande och nervöst! min första anställningsintervju.."

Jag har ägnat stor del av mitt liv i skolbänken, drygt 17 år. Drömmen var som sagt att bli fotograf, men på grund av omständigheterna suddades drömmen ut. Jag fick byta inriktning och istället utbilda mig till socialpedagog. Nyinflyttat till Jakobsberg och 27 år gammal, så var jag nu redo för arbetslivet. Jag visste att detta skulle bli en svår match, mest på grund av mitt rörelsehinder, men tji den som ger sig. 

Jag skrev in mig på arbetsförmedlingen och skickade runt mitt CV och personliga brev till olika företag. Jag önskade helst jobb på ett assistansföretag eftersom jag själv hade flera års erfarenhet av att vara kund. Jag hoppades att med ett jobb i den branschen kunna bidra med något. Som kund visste jag vad jag hade för önskningar med min assistans, och insikt i vad jag som kund har för rättigheter och skyldigheter. Det skulle också kännas bra med ett jobb där det finns förståelse för att jag är beroende av en annan människa i mitt liv och då också i mitt yrke. Att anställa mig innebär i praktiken två nya kollegor, på både gott och ont.  

Hur som helst, efter en tids väntan på svar från mina jobbansökningar började jag misströsta men en dag ringde det. Jag minns så väl telefonsamtalet. Jag satt ute på vår grusgång och plockade ogräs med hjälp av min assistent. Det var områdeschefen på ett assistansbolag i Stockholm som ringde. Hon ville träffa mig för en anställningsintervju!

Ojojoj, vad spännande och nervöst! min första anställningsintervju som slutade med att jag fick jobbet. Underbart! Nu var jag administratör, 10 timmar i veckan, på ett assistansbolag. Heltid var bara att glömma, min sjukdom hade satt sina spår så orken var inte vad den en gång varit. 

Att jobba som administratör trivdes jag väldigt bra med. Jag hade arbetsuppgifter som jag tyckte var roliga, men den sociala biten måste ju också fungera… I början märkte jag inte att något var fel, men efter ett tag blev stämningen sämre och efter drygt ett år så blev stämningen på jobbet riktigt jobbig och jag kände delvis ett utanförskap. Men det värsta var ett se mina arbetskollegor bli dåligt behandlade. Till slut blev det så pass jobbigt att jag ”rullade in i väggen”. Jag beslutade mig för att säga upp mig och söka jobb någon annanstans. Idag jobbar jag som administratör på ett annat assistansbolag, Assistansliv!

Category: 

Fler blogginlägg

Unghundskurs
2018-10-17

Unghundskurs

Tack vare att jag har assistans kan jag vara med på denna kurs och jag är så tacksam för det...

Relationer
2018-09-19

Relationer

För ca tio år sedan lämnade jag Hudiksvall för att flytta ihop med min fästman i Jakobsberg. Det innebar att jag ganska kort därefter tappade kontakten med mina vänner...

Val 2018 - använd din röst!
2018-08-27

Val 2018 - använd din röst!

var ingen ”soffliggare” (inte rösta) för då visar du att du inte bryr dig alls, och det gör du väl!?..